Andra Leufstaseminariet till Peter Nilsons minne: Tema tiden

Konsert, söndagen den 8 maj 2005, kl. 11.00

Program

Programkommentarer och tonsättarbiografier

La Création du Monde är en musikalisk skildring av världsalltets skapelse ur ett populärvetenskapligt perspektiv. Verket är drygt en timme långt, och består av tre längre delar med flera avsnitt var. Här spelar vi ett avsnitt ur varje del.

Lumière Noire: Moins l'infini är insprirerat av Big Bang, då tid och rum skapades och universums expansion började. Klangerna är framställda av vitt brus, ljud som innehåller alla hörbara frekvenser, vilket jag tolkar som en symbol för den oerhört energirika blandning av fria elementarpartiklar (kvarkar och leptoner, t ex elektroner), som börjar klumpas ihop och ge upphov till den materia vi har omkring oss - och består av - idag.

I Métamorphose du vide: Echos/mélopée uppfylls universum av elektromagnetisk strålning - värme, ljus och andra varianter - och mekaniska vibrationer och rörelser.

Verkets sista, korta avsnitt, Signe de vie: Réalité, frammanar mänsklighetens verklighet, som upptar en mycket liten plats i universum och en mycket kort tid av dess historia. Kanske är vi mer obetydliga än vi vill tro?

Bernard Parmegiani (Frankrike, f. 1927) kom 1959 i kontakt med Pierre Schaeffer, den konkreta musikens pionjär. Schaeffer var ursprungligen radioingenjör, och redan på 1940-talet började han arbeta med inspelade ljud som han bearbetade på olika sätt, t ex genom att ändra deras tonhöjd och klippa ut bitar av dem. Denna tidiga variant av elektroakustisk musik (EAM) utvecklades senare till s k akusmatisk musik. Det grekiska ordet akusmatisk betecknar ljud vars källor inte är synliga eller inte går att associera till utifrån ljudets karaktär. Parmegiani är en av de absolut främsta tonsättarna inom denna genre, och använder gärna naturljud och -processer som material och modell.

The Outsider och The Colour out of Space är första och sista delen i en svit, vars mellersta del heter At the Mountains of Madness. De tre delarna är mycket löst byggda på tre noveller med samma namn av den amerikanske skräck- och SF-författaren Howard Phillips Lovecraft (1890-1937), också känd för sin oerhört omfattande korrespondens, som utgör en unik källa till insikt i Lovecrafts personlighet och livsåskådning, hans författar­skap och estetiska hållning, hans utveckling från politiskt konservativ till Roosevelt-anhängare och aristokratisk socialist, samt - hans kärlek till katter!

Lovecraft, som var någorlunda välorienterad inom naturvetenskap och särskilt astronomi, hade en från början helt materialistisk och deterministisk världsåskådning, vilken möjligen kan ha förändrats något när han kom i kontakt med Einsteins relativitetsteori. Hans främsta verk bygger vanligen på skildringar av mäktiga varelser som härstammar från andra tider och andra delar av kosmos, och som, fastän helt materiella, vare sig psykiskt eller fysiskt helt hör hemma i mänsklighetens värld, eller snarare hör människan inte hemma i deras värld. Det unika med Lovecrafts författarskap är hur han tar detta tema som utgångspunkt för meditationer över historien, utanförskapet, mänsklighetens litenhet och civilisationernas förfall. Hans författarskap är kanske just därför mer aktuellt än någonsin.

Även om mina kompositioner är musikaliska gestaltningar av vissa idéer och intrigelement i Lovecrafts noveller, återspeglas berättelsernas innehåll bara på ett mycket ytligt plan. Det väsentliga är i stället stämningen. Sviten är också en slags musikalisk själv­biografi eller självporträtt, som dock inte skildrar några konkreta händelser ur mitt liv.

The Outsider är komponerat på EMS (Elektroakustisk Musik i Sverige), Stockholm, i Studio Alpha, Visby och på Media Artes, Växjö.

The Colour out of Space är komponerat på EMS och i Studio Alpha.

Pär Johansson (Sverige, f. 1972) är komponist och civilingenjör, men har även läst humanistiska ämnen. 1995-7 studerade han elektroakustisk musik (EAM) på EMS, där han också är verksam som sekreterare och lärare i akustik och ljudsyntes.

"Jag hämtar ofta inspiration ur litterära eller filosofiska källor. Min musik är därför ofta berättande, narrativ, och innehåller ibland omedelbart igenkännbara ljud, men den är knappast programmusik i traditionell mening. Inte heller är den konceptuell ljudkonst, eftersom det estetiska utförandet för mig är lika viktigt som de bakomliggande idéerna. Avsikten är att musiken skall kunna avnjutas också utan kännedom om idéinnehållet."

Ralph Lundsten (Sverige, f. 1936) är en av den svenska elektronmusikens pionjärer och dess mest kända namn. Han är helt självlärd, men började tidigt experimentera med bandspelare och startade 1959 studion Andromeda. Hans tidiga verk är både personliga och unika, och tillsammans med hans filmer blev de även internationellt uppmärksammade. Lundsten har alltid har varit mer utåtriktad och "populär" än sina kolleger, vilket har gjort honom till en kontroversiell men ibland även uppfriskande personlighet. Tillsammans med hans naturmystik och "kosmiska" världsåskådning har detta gjort att hans senare produktion allt mer har kommit att hamna i new age-facket, vilket kanske inte vore så problematiskt, om det inte vore så att merparten av dessa nyare verk tyvärr inte kan sägas tillhöra de mer innovativa delarna av denna genre.

Leo Nilsson (Sverige, f. 1939) studerade på Musikhögskolan i Stockholm och senare i Paris, där han också var verksam som organist. Under 1960-talet samarbetade han med Ralph Lundsten, och tillsammans gjorde de omkring 15 verk, varav Mizar kanske är det mest abstrakta. I likhet med Lundsten har han medvetet intagit en naivistisk hållning, kanske som en protest mot alltför intellektuella tendenser inom EAM, men har inte närmat sig populärmusiken lika obesvärat som sin kollega. Han har arbetat med EAM för barn och unga och undervisat på Musikhögskolan i Stockholm.

När en tung stjärna dör och exploderar i en supernova, kan resterna dras ihop till ett litet klot med bara några mils radie. (Solens radie är knappt 70 000(!) mil, och Jordens drygt 600 mil.) En sådan kollapsad stjärna kallas neutronstjärna, eftersom den består av neutroner, de neutrala partiklar som är en av atomens byggstenar. En neutronstjärna är oerhört tung och har en enorm densitet (täthet) eftersom den är så liten.

Morthensons Neutron Star är modellerad efter neutronstjärnans skapelseprocess. Ljuden är från början glest utspridda, men tätheten ökar hela tiden och de flyter ihop till en massa. Neutron Star är ett av de första verken i världen, vars ljudmaterial helt producerats av en dator, Saab D-21, programmerad av Göran Sundqvist.

Metoden att bygga upp ett stycke musik av en stor mängd korta ljud brukar kallas för granular- eller kornsyntes, eftersom den använder små gryn eller korn av ljud. Resultatet blir ofta täta ljudmassor uppbyggda av många enskilda, slumpmässiga toner eller ljud, men där helheten har en klar riktning. Sådana ljudmassor är typiska bl a för Iannis Xenakis, som var den förste som använde metoden (med inspelade och inte datorgenererade ljud) i verket Concret PH från 1958.

Jan W. Morthenson (Sverige, f. 1940) är tonsättare, bildkonstnär och kulturdebattör. Han studerade komposition för Runar Mangs (far till Love Mangs), Ingvar Lidholm och Heinz-Klaus Metzger, men har också studerat filosofisk estetik i Uppsala. På 60-talet utvecklade han sin nonfigurativa musik, som saknar (eller är befriad från?) den traditionella musikens melodik, gestik och form. Senare ägnade han sig åt metamusik, musik som handlar om och kritiserar musik och musiklivet. Hans orgelmusik från dessa perioder, som utnyttjar många nya speltekniker, är internationellt välkänd, t ex Encores från 1962, ett av de första stycken som noterats helt grafiskt, utan traditionell notskrift. Morthenson är också en provokativ men uppskattad kompositionslärare.

Stad i ekon är en resa i historiska ljudmiljöer från islossning till nutid. Som om alla ekon ännu dröjde kvar. Sida vid sida. 12 000 år på en halvtimme. Så avlöser de varandra. Isälvens mäktiga dån. Marknadsplatsens kör av människor och kreatur. Munkarnas mässor och månglarnas myller på bryggor och torg. Från smedjornas dån och hejarnas dunkande till signalteknikens tjattrande dataströmmar.

I den här nedkortade versionen hamnar fokus på tiden och det upplevda tempot. Från en långsam homogen medeltida lunk med kyrklocka och tupp som metronomer mot en allt mer fragmenterad tidsupplevelse med många parallella skikt.

Enköpings museums beställningsverk, med stöd från Helge Ax:son Johnsons Stiftelse och EMS.

Love Mangs (Sverige, f. 1966) är ljudkonstnär utbildad på EMS, där han sedan också varit anställd som studiosekreterare och utbildningsansvarig. På verklistan finns övervägande konsertstycken för endast högtalare, men också stycken för instrument och dator, samt installations-/utställningsmusik.

"Ofta är det naturen som står modell för mina kompositioner. I skogen vet du aldrig vilket ljud som kommer härnäst, likväl blir du sällan förvånad. Du blir inte överraskad, men heller inte uttråkad. Likaså kan du uppleva ett samband mellan olika ljudhändelser som ofta är helt skenbart - ljuden tycks kroka i varandra men i själva verket är det bara din egen kreativitet som söker ge slumpen ett ansikte."